Hej!
Jag har legat och tänkt mest hela natten.. Ångest över allt känns det som..
Tex, att min hund har världens tråkigaste liv, hon går in å ut, ligger i hallen (pga Villiam är känslig mot djur) och vi har en stor, hårig stbernhard. Hon får aldrig någon uppmärksamhet, inget gos eller nåt!:( hon är seriöst misskött! Jag mår sjukt dåligt! Så nu har jag bokat in hundsalong nästa vecka med bad å kloklippning, och då ska jag kolla om dom har någon dagisplats över, så foxy (min hund) kan få gå hunddagis några dagar i månaden! De är en hund jag haft sedan hon va valp och hon blir nu 8år (har inte så länge kvar) då såna stora hundar oftast blir runt 8-9år å jag skulle aldrig kunna sälja eller he bort henne nu! Hon är såå fäst vid mig så både hon och jag skulle må dåligt av de! Så jag hoppas allt blir bättre med lite dagis och så!:)
Sen har jag lite ångest över Villiam å hans rutiner (som han typ inte har)
Min graviditet gör ju så jag inte orkar ta hand om min son på de sättet som man kanske bör! Är jag hemma med Villiam så får han mest leka själv, äta enkel mat, eller välling, för jag är typ sängliggandes, orkar ingenting, å de går såklart över min son:( de e hemskt! Men några veckor kvar av denna graviditet, sen ska jag ha massa egentid med min stora kille för bus å lek utomhus!:) längtar tills jag har mer ork och en kropp som kan röra sig!:)
De är en psykisk och fysiskt jobbig period nu som bara kan bli bättre!:)
?
Låt William gå på dagis så får han stimulans och du får vila?
Om du känner att du är för sjuk för att orka ta hand om din son bör du fixa en sjukskrivning så din man får vara hemma med honom (om ni har föräldradagar kvar?) eller fixa dagisplats! Det är ju så dumt att du ska gå o må psykiskt dåligt över något som ni kanske kan ändra lite på?
Ta hand om dig själv psykiskt och fysiskt, du behöver energin!!! Kom ihåg att du kan bara göra ditt bästa och om det inte räcker till måste du få hjälp. Något annat är ju inte hållbart. Man måste lyssna på kroppen och dess begränsningar annars gör du dig själv en stor otjänst om du pressar dig själv för hårt. Du kommer klara dig bättre i längden om du får hjälp o stöd!
Ett tips med Villiams mat är ju att göra extra med mat när ni lagar så de finns färdigt & bara att värma. Det är inte ofta jag hinner göra lunch till min son på 1.5 år heller men då har jag alltid nånting att värma av det som vi ätit till middag någon dag. Superlämpligt 🙂 Och ett tips angående hunden, du vet ingen tex pensionär som bor i närheten & kan tänka sig att ha henne nån dag i veckan? Brukar uppskattas av båda. Min farmor älskar att låna min lilla vovve nån dag i veckan för sällskap & för att ha en anledning att gå ut på promenad 🙂 hon får nog mer gos på de viset än på ett hunddagis 😉
Verkar som att vi är i samma sits, min son på 2.5 heter till och med Villiam 🙂 Jag har varit sjukskriven hela denna graviditet och är i vecka 32 nu. Har en labrador som heter Olle som innan var van att gå flera mil i veckan och som nu precis som din i princip bara går in och ut. Villiam orkar jag inte leka med heller. Men jag tror varken våra söner eller hundar lider, det är våra hjärnspöken och hormoner som gör att vi tänker så. Din hund mår inte dåligt av att bara få vara hemma i sitt hem och din son tänker inte som du gör. Kram ❤️
Åå känner igen mig så, vi har dock en liten hund en chihuahua på 1,5 år och nu är sonen 6 månader och om 5 månader är vårt andra barn beräknat och jag har aldrig nu tid för hunden 🙁 vilket känns så lessamt då jag tidigare ägnade så mycket tid åt henne, s tur har sambon tagit över den rollen så han är numera hennes favorit, och jag inser ju att det kommer bli ännu mindre kommande år :/ men förhoppningsvis så blir hon mera uppmärksammad sen av barnen då de blir större 🙂