Ulrika Forsberg

Nu har Alex skrivit ihop som version av vår förlossning! Haha, jag läste å skrattade å minns tillbaka 😀 

⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️
Förlossningsberättelse ( version 2)

Alex: 

Jag hoppar över själva vägen till förlossnings-salen. 

Så där va vi! Nervös till tusen, men endå sjukt taggad på att få ut de lilla liv som vi väntat på så länge 🙂 när vi väl fått vår sal och våran sköterska så gick allt väldigt fort.

Jag kommer inte ihåg varför, men av nån anledning så valde dom att ta hål på Ullis vattenhinna, å då hände det grejor! Fortare än någon av oss förväntat, dom sa åt oss att ta det lugnt ett tag å göra vad vi ville. 

Så vi gick å skulle ta oss ett till bad. (Vi hade redan tagit ett precis innan)

Jag han inte ens låsa dörren fören Ullis skriker rakt ut ” HÄMT HJÄLP” å jag i full panik springer ut i korridoren å skriker allt vad jag pallar ”HALLLLÅÅÅÅ” men då skäller Ullis på mig å säger åt mig å sluta skrika å trycka på knappen istället haha ?  

Sköterskorna kommer å säger inte så mycke vettigt alls vad jag kommer ihåg, sen går dom igen!
Eftersom ullis hade nervkläm å sånt så kunde hon inte sitta ner, men va alldeles för yr å illamående för att stå upp.
Så hon fick som stå lutad mot sängen samtidigt som jag stod framför henne å höll mina armar bakom hennes axlar, så hon kunde luta sig i mina händer. Å med risk att bli dumförklarad av hela Sveriges mammor så kan jag säga att det skulle till å bli det värsta å ondaste 5 timmarna i mitt liv! Japp jag vet,  helt fel läge å gnälla ??? 

Men hur som helst vi stod där i den positionen, helt själva i salen för sköterskorna drog, ullis började spy ut av sina värkar å sen svimmade hon i min famn, man kände sig helt maktlös å förtvivlad. 
Och detta pågick i nästan 5 timmar, å tillbaka till gnället, jag trodde seriöst att mina muskelfästen i både biceps, underarmar och ländryggen skulle gå av när som helst! Men de värsta av allt var att se den man älskar ha så ont, å hon ber mig hela tiden om hjälp, å man kan inte göra ett dugg för att de ska bli bättre,Men tur Ullis va så grymt stark, enormt imponerad över hur starka kvinnor är som går igenom sånt här, hade absolut inte velat byta! vi skötte oss mer eller mindre själva där inne, tror till och med dom sa de vid ett tillfälle, att dom inte behövdes för vi skötte oss så bra utan dom haha 🙂 man kände sig väldigt behövd och uppskattad under hela förlossningen, vilket jag tyckte va mysigt på sitt sätt.

Men fick jag välja så skulle jag aldrig någonsin vara med på en förlossning igen å jag önskar att alla slapp det både kvinnor å män ? men sen får man ett underbart barn som betyder mer än allt så då känns allt så klart väldigt värt efteråt ☺️