Jag fick brev på posten för någon dag sedan utav min läkare!
Mina prover va normala, så därför går vi vidare på nästa steg nu. Har en tid igen om ca 2veckor, vi ska gå igenom min nedstämdhet/depression! Jag måste få något! Jag vill må bra! Jag vill framförallt va en bra mamma och en bra fru!
Jag skäller och orkar inte me mina barn vissa dagar, jag orkar inte ens gå utanför dörren!
Jag går i pyjamas dygnet runt!
Jag kan brinna av på en sekund!
Alex kan komma hem på lunch å hitta mig grinandes i soffan!
Jag hatar mitt sätt, äcklas typ av Hur jg ser ut!
Jag känner att mitt liv är meningslöst
Ibland sitter jag och ångrar mitt liv!
Alltså… jag måste verkligen få hjälp av dom nu! Jag vill inte vara den person jag är idag!
Jag älskar barn mest i verkligen och gör allt för dom och ångrar inte dom en sekund! Så misstolka mig inte där!
Jag mår bara fruktansvärt dåligt egentligen och därför min hjärna ibland drar iväg.. jag känner mig själv så misslyckad som fru/mamma så att jag ångrar att de fick komma till den punkten!
Meeeen! Sånthär brukar jag inte dela med mig av! Men nu känner jag verkligen att jag måste ändras! Jag vill inte må såhär!
Någon som varit med om liknande?
Hur gjorde ni för att ta er ur de?
Love ?
Jag har ätit Sertralin i 5 år pga depression och ångest. Åt det även under graviditeten. Det låter definitivt som att du ska ge antidepressiva en chans, men var beredd på ett par ännu jobbigare direkt i början. Se till att ha någon hos dig som kan hjälpa dig med barnen om du behöver gå undan och se framförallt till att vila i den mån som går med två små. Insättningssymptomen släpper efter 2-3 veckor och full effekt av medicinen kommer du få då du ätit den ytterligare ett tag! Det är så värt att härda ut för att få må bra! Nu vet ju inte jag hur gammal du är, men du är åtminstone ett par år yngre än mig och kanske fortfarande kan få möjlighet att gå på UPM i Östersund? De är helt fantastiska där och har hjälpt mig massor under tiden jag gick där! Så de är ett tips från min sida. Hoppas att du snart får må bättre ?
Jag kände mig också deprimerad när jag fick mitt andra barn. Kände mig ensam i det och vågade inte prata om det. Idag tog jag upp det på min blogg. Vill få fler till att vara öppna med det och att vi inte är ensamma. Jag kände de var tabu, men det är de jag vill få bort. Gå gärna in och läs och du får gärna tipsa mig på dina sociala medier ❤. Läser din varje dag och följer dig, du är fantastisk och våra söner är lika gamla?
Vill egentligen bara krama om dig!
Jag fick vårt 3:e barn i September, (så hon blir 5 månader) och jag åkte på förlossningsdepression och det är det värsta jag har varit med om! Eftersom jag varit deprimerad innan så förstod jag signalerna och sökte hjälp direkt. Blev inlagd när hon var 5 dagar, och fick då anafranildropp som hjälpte mig uppåt! Jag tänker att du kanske kan kolla med läkaren, sen efter det fortsätta med någon sorts antidepressiva läkemedel. Hoppas allt löser sig och att du får må bra! Stor kram!
Hej!
Har läkaren tagit prover på sköldkörteln?
TSH, fritt T3 och fritt T4 är proverna som ska kollas.
❤
Känner igen varje ord du skriver. Kände samma efter mitt andra barn. Satt och grät, stirrade i väggen, noll energi och ville bara bort från allt. Jag sökte tillslut hjälp hos husläkaren med hjälp från min man som fick ringa samtalet då jag ej pallade. Jag fick antidepressiva, kbt samtal samt order om sömn och motion. Idag 6mån senare äter jag fortfarande medicin och har aldrig mått bättre! Så jämn i mitt mående och känner mig lycklig och tillfreds. Sömnen är fortfarande dålig men jag känner hopp om framtiden ?
Var inte rädd att söka hjälp! Stor kram till Dig ❤
Känner igen varje punkt!
Jag hade en tuff tid förra året. Har två barn, En på 4,5 och en på 1,5 år. Började med att jag kände mig sjukt trött och humöret kunde vända på en sek från glad till arg/ledsen, jag kunde absolut inte ge mina barn de jag ville under en dag och precis som du blev många dagar inne med pyjamas. Tårarna kunde bara komma och jag hade aldrig ett svar på varför. Tillslut sökte jag läkare och fick hjälp direkt. Svår depression fick jag som svar. Blev medicin och psykologsamtal samt 100 sjukskrivning till att börja med. Detta hjälpte verkligen. Jag åkte iväg och träffade vänner, tog hand om mig själv, vilade mm. När jag sedan hade barnen kunde jag ge dom 100 av mig själv. Vilket gjorde mig stolt och glad. Kände mig inte lika ”misslyckad” som mamma. Den känslan är verkligen hemsk. Efter tvp månader gick kag upp till 50% och då kom sambon hem efter lunch. De var en utmaning från början men de fungerade kanon. Jag hade verkligen fått komma ikapp mig själv. Mina samtal med psykologen var också guld. Vi har pratat om problemen som fanns vid utan men också grävt längre. Vi gick bl.a. igenom min mammas bortgång ( dog 2010) och de är något jag aldrig innan pratat med psykolog om vilket jag också tror gav resultat. Trots att de var 6år sen så levde många sorgliga bitar kvar. Våga ta hjälp och prata om de Ulrika.❤️ De kan bara bli bättre!! Stor kram
Jag känner igen mig i ditt mående. Just nu är jag i en svår depression och behandlas mot det. Bor i samma stad som dig, så vill du träffas och prata eller något så är det bara att höra av dig! Det är fruktansvärt tufft att gå omkring och vara sjuk. För en depression är faktiskt en sjukdom.
Men som sagt, känner du för att ventilera dig så hör av dig!
Styrkekram
Du är inte ensam. När jag fick mitt första barn för 2 år sedan drabbades jag av panikångest och mådde jätte dåligt allt blev för mycket och varje gång min man gick till jobbet fick jag kramprecis i kroppen för jag va ensam. Jag fick sedan hjälp och starta KBT det har hjälpt mig jätte mycket så nu när vår andra kom för 2 månader sedan har jag hanterat detta mycket bättre självklart blir de jobbiga dagar men vet hur ja skall hantera de för de mesta. Sen skällor de gör jag de gör alla mammor va dom än säger är inte dålig mamma för de. Stor kram till dig och hoppas du får de bättre snart och tack att du delar med dig mammor känner att dom är de enda som känner så när de är i de så när nån annan säger de känner liknande gör de det lite lättare. ❤❤❤
Beundras av din ärlighet. Tror det är bra och att många känner igen sig. Så känner jag med stundtals är nog vanligare än man tror som nybliven mamma och speciellt när man får barnen tätt ❤
Är precis i samma sits är ensamstående med två små ❤
Är på samma ställe som du, med två pojkar i samma ålder. Jag har ätit medicin mot depression i perioder men vill undvika det denna gång. Har just börjat gå på samtal, än tycker jag inte att det gör någon skillnad och igår hade jag en skitdag. Allt känns som ett stort projekt. Jag duschade igår för första gången på flera dagar – jag har inte orkat, fast jag känner mig så jävla ofräsch. All energi går åt till barnen och då har jag ändå 15-timmars på dagis. vet inte vad jag skulle gjort utan det. Jag sover bort dom timmarna. Och sen har jag ångest resten av tiden för att jag inte ens plockat ur diskmaskinen, satt på tvätten eller ens lyft röven från soffan.
Mitt mål för den här veckan är att promenera 30 minuter EN dag. Känns som världens största ansträngning.
Jag hoppas att du hittar ett sätt som hjälp dig ur det här. Medicin har hjälpt mig många gånger, men nu känns det som att det är en quick fix, jag vill komma ur det och vara mig själv på riktigt, inte vara mig själv med medicin. Det känns som att den tar bort det dåliga, men jag blir inte mig själv helt ut.
Anyways. Kram.
Kram till dig. Har kännt samma sak efter min graviditet, min dotter är nu 7,5 mån och det börjar bli bättre. Jag fastnar lätt i de negativa tankarna och det du beskriver så har jag kännt/känner också. Det har vänt lite nu då jag försöker ta mig ut varje dag och motionera (alltså gå med vagnen) helst nu när det blivit ljusare igen och vädret lättat. Går ut och träffar lite folk, fika med kompis som har barn i samma ålder tex, babycafe/öppna förskolan och babysim, även mammaträning. Jätte jobbigt i början men efteråt känns det bättre.. Försöker fokusera på det bra, men det är ju lättare sagt än gjort! Hoppas att du får den hjälp du behöver <3
Kram till dig. Jag är nybliven mamma till.min dotter som är 14 dagar. Hade en traumatisk förlossning.
Har tidigare haft depression och börjar känna av det igen. Det är inte lätt att erkänna att man mår dåligt. Speciellt inte när man har barn.
Hoppas du får hjälp snart ❤
Jag förstår dig så väl… Är själv bipolär och mår fruktansvärt dåligt i perioder. Ibland tänker jag att mina 2 barn och man skulle ha det bättre utan mig, jag ”förstör” ju bara… Men håll ut, det finns hjälp att få! Tycker det är väldigt strongt av dig att öppet berätta hur du mår! Kämpa på! ❤
Jag har mått jätte dåligt tidigare i mitt liv så jag började äta antidepressiva (och gick till kurator). Idag mår jag bra och har gjort i ca två år men äter ändå fortfarande medicinen eftersom jag tror att jag tyvär behöver de. Egentligen inget jag vill men det gör så att jag mår bra och klarar av en vardag och framför allt att vara mamma, så då äter jag de ändå ?
Jag förstår verkligen dina känslor. Man brukar ju säga att det är ett stort steg att säga att man mår dåligt och ännu större att erkänna det för sig själv. Jag har själv varit nedstämd och deprimerad. Och tro de eller ej, jag bestämde mig för att jag var värd o må så mycket bättre, så varje gång en negativ tanke kom, tillexempel, så bestämde jag mig för att jag får tänka såhär i 5 min, sen måste jag gå vidare. Och när jag bara satt o grät, bestämde jag mig för att jag gråter i 10 min, sen lämnar jag det och mår bra istället. Att man tillåter sig o känna, men förbjuder sig själv att stanna kvar i det, utan begränsar. Du klarar det, det lovar jag dig, och efter din ”dåliga period” eller vad man ska kalla det så kommer du bli så mycket starkare. Kämpa på, ge aldrig upp. Du är en fantastisk människa! Kram!
Jag! Väntade oxå läääänge! Visade sig att jag hade hypotyreos…fick en bra läkare som vet att ”normalvärdet” på TSH är väldigt individuellt! Mig har man pressat ner under 2 och måste nog ner lite till! Tyvärr får många med hypotyreos antidepressiva! Lycka till❤
Ursh vad jobbigt :/ har haft det väldigt jobbigt också i ett år ungefär men allt har blivit betydligt bättre nu och speciellt den senaste månaden. Det jag gjorde ”fel” var att jag bara fokuserade på mitt nya förhållande och la all min energi på det han ville se på tv, hans kompisar, hans favorit mat, hans intressen, ja du fattar? Jag ville verkligen vara den perfekta flickvännen att jag blev nån helt annan, allt blev bara värre av detta och jag kände mig som värdens sämsta flickvän och försökte ännu mer att göra alla runt mig nöjda. Jag slutade till slut bry mig om mig själv och blev deprimerad och hade ingen energi till nånting. I år har jag bestämt mig för att hitta tillbaka till den jag var och försöker verkligen göra det jag gjorde då jag ”mådde bra”. Jag tvingar mig själv att fokusera på mitt utseende, jag tvingar mig själv att träffa MINA kompisar nån helg per månad än fast jag bara vill vara hemma, osv osv. Och än fast det känns jobbigt innan så mår jag så bra efteråt. Nu vet jag inte hur ditt liv såg ut innan du träffade din man och fick barn men du kanske ska fundera på vem Ulrika är när hon inte är mamma och fru? Jag tror att du är en undebar mamma och fru men det är OK att vara less och vilja ha ”annat” ibland för du är en ung tjej också! Få inte dåligt samvete för att du behöver ett break ibland! Allt gick ju så fort för dig, paradise hotell till fru och mamma liksom 😉
Ett annat jättebra tips som jag fick var att göra en lista med vad som man får energi av (blir glad av) och vad som tar energi tex:
Städa – tar energi
Äta fruksallad och kolla på favvo serie – ger energi.
Så försöker man lägga upp sin dag så man får igen energin emellanåt 🙂 men självklart ska du prata med din läkare ändå! Du kanske behöver nån typ av antidepresiv medecin, men läs på på nätet innan om vilka olika sorter det finns och kända biverkningar, oftast mår man värre första månaden innan det vänder.
Jag hade det exakt som du beskriver det, första gången jag sökte hjälp när min dotter var 5 månader fick jag diagnos förlossningsdepression och antidepp. Efter 3 månader sökte jag hjälp på vårdcentralen igen då jag bara kände mig sämre o sämre. Då tog läkaren prover på sköldkörtel och det visade sig att jag hade hypoteryos , fick sluta med antidepp och börja medicinera levaxin. Än idag är jag inte helt återställd, då har jag ätit levaxin i snart 2 år. Men jag mår mkt bättre än innan medicinen. Har dom testat sköldkörteln? Läs på om hypoteryos då läkare inte alls är så insatta i den sjukdomen.
För övrigt så det inte misstolkas ang medicin – ångesten är värst att ha, men så tacksam för att jag har min medicin så jag kan slå bort den när den kommer. Tror du behöver en hjälp på traven med någon medicin för att ta dig ur detta. Kanske en samtals kontakt vore något oxå!
Jag mår likadant, har dock medicin för ångest vilket jag tycker är värst att ha. Mår dåligt när jag blir stressad försöker för att avhjälpa stressen att ha mer hjälp av maken. Bra att du sökt hjälp och att din make kan vara ledig med dig vissa vardagar det är guld värt! Försöker tänka att det är kämpigt nu med kallt väder och omständigt att klä på och mörkt ute osv. Vi bor oxå i Östersund, har fyra barn och mina minsta är 2 år och 4 veckor gamla så vet hur det kan vara. Försöker att sänka kraven på mig själv och ta en dag/en vecka i taget. Det blir bättre! Jag upplevde lika när alla mina var små, jag är en känslo människa och är nog extra skör efter just barnen fötts och första halvåret. Kram
Jag har inga jättebra tips och komma med, men jag vet att du kommer fixa detta! Jag är så imponerad av allt med dig och jag tycker det är så starkt av dig att våga dela med dig av hur du mår! Alla har vi skitperioder och när jag själv har en dålig period åker jag hem till någon jag vet jag kan prata med och gråta ut hos. Tänk på allt bra du har och hur grym, snygg och fantastisk du är så fixar du detta!
Kram ?