Jag börjar allvarligt bli galen snart…
vad är det för fel på mig?
Dehär kan inte vara normalt!
Känner någon igen sig?
Hur ska jag gå tillväga?
Jag ska blotta mig och öppna upp mig helt, för jag känner att jag verkligen behöver hjälp… det börjat bli jobbigt!
(Människor får dömma mig som ni vill)
Jag är en människa som tillochfrån mår väldigt bra och sen dåligt!
Jag har haft en uppväxt där jag haft dåliga förhållanden ( eller ett dåligt) de förhållandet klandrade jag än idag för att jg är som jag är! De förstörde mig litegrann psykiskt!
Att aldrig vara nöjd med mig själv eller vad jag presterar.
Att inte våga visa eller älska eller riktigt släppa in någon!
Ständigt tro och känna att jag aldrig kan klara mig själv!
Jag är aldrig nöjd med någonting
(Kanske låter som en bitch som aldrig är nöjd)
Men jag kan inte hjälpa det! Jag är ständigt missnöjd!
Jag vill inte vara de!
Men jag vill flytta hela tiden, jag känner mig inte hemma, jag trivs inte…
Jag är missnöjd med mitt liv.., livet känns beige. Vad gör jag mer än att gå hemma?!
Misslyckas med så mycke känns det som..
kan inge ens ta hand om min hund..
orkar inte leka med barnen…
vill inte kliva upp från sängen..
vill lägga ner blogg och samarbeten..
vill ta bort min Instagram och skaffa en privat..
drar alltid bort när Alex ska ge en puss…
vet inte vad jag känner i vårt förhållande..
vet inte vad jag vill…
Jag är aldrig nöjd!!
Men jag vill ju?
Jag blir galen!
Vad ska jag göra?
Borde jag ta itu med mig själv på egen hand nu?
Lära mig älska mig själv innan jag låter någon annan?
?
Hej. Kom in på din sida när jag sökte något helt annat egentligen. Känner igen mig enormt i det du beskriver och har de tre senaste åren (jag är 43 nu) verkligen jobbat med mig själv och tagit hjälp utifrån. Tro mig, det kan verkligen bli bättre. Ska skriva mer när jag har tid!/F
Sådär känner jag också och det kommer i perioder! Jag är diagnotiserad bipolär typ 2, & lever med skov/perioder hela tiden. Ett tag är jag uppåt och allt är glatt, jag lever ut till fullo och är på toppen av mitt liv och vill så mycket, känner så mycket som kan spåra ur totalt då jag knappt vet vart jag ska göra av mina känslor. För allt jag känner blir förhöjt. Sen dalar jag och hamnar i depression och känner precis så som du skriver nu. Aldrig nöjd. Jag är inte nöjd när jag är glad heller. Mitt råd är att gå och prata med en psykolog & hoppas det löser sig! ? det är absolut inget fel på dig! Du är mänsklig! ?.
Känner igen mig så sjukt mycket, typ exakt….Har väldigt mycket problem med mig själv pga hemmaförhållanden under min uppväxt – där min drogarlåtsaspappa psykade mig och min mamma. Som du nämner har jag också extremt svårt att visa kärlek, vara nöjd med mina prestationer, vill ibland inte heller ens gå upp heller osv… Det är en svår sits alltså, man vet liksom inte vad man ska göra – på ett sätt vill man inte ha hjälp och bara visa sig stark. Men jag antar att prata med nån är det bästa sättet – du får leta någon som du tycker verkar bra och som du klickar med. Skickar dig all lycka, tycker du är så himla fiin, stark och driftig!! Lycka till med allt och försök öppna upp dig mer – utmana dig själv. Tycker att det är starkt av dig att skriva det här inlägget – förstår att det är ett stort steg för dig. Kraamar
Skulle också vilja slå ett slag för att gå och prata med någon professionell. Det har hjälpt mig mycket. Känner igen mig i mycket av det du skriver om. Jag har mått/ mår fortfarande ibland dåligt psykiskt men fick utskrivet lugnande som jag rar vid behov. Hopps det ordnar sug för dig
Ta hjälp av psykolog! Det har hjälpt mig SÅ mkt och att inse hur allvarligt det har varit för mig.
Du har gått igenom två stycken tuffa graviditeter och har lidit mycket av sömnbrist, sådant sätter spår psykiskt, du kanske har en depression?
Du verkar ju vara mycket intresserad av mode och så, kanske det du vill lägga fokus på karriärsmässigt? 🙂 jobba i butik kanske och få lite stadiga rutiner. Hoppas du hittar nått du vill satsa på för då faller nog mycket annat på plats med!
Stor kram till dig <3
Ta blodprov (tsh och t4) för att kolla ang sköldkörteln! Om du inte redan gjort det 🙂
Skulle kunnat vara jag som skrivit där ! Sjukt jobbigt men har ingen lösning tyvärr ! om du kommer på nått som funkar för att allt ska kännas lite bättre så säg till! Tror dock detta är väldigt vanligt men folk är nog inte så öppna med dessa känslor o de försöker jag att vara för att de ska sluta vara så tabu!:)
KOLLA UPP DIN SKÖLDKÖRTEL. Din tsh ska ligga under 2,5. Jag känner igen mig i allt du skriver, nu äter jag levaxin och mår mycket bättre.
Känner verkligen igen mig i det där! Tycker du ska tala med en psykolog på som BVC fixar till dig. Det gjorde jag fick samt utskrivet sertralin för min förlossningsdepression. Nu mår jag så mycket bättre. Det finns hjälp och du är inte ensam.
Oj oj vad jag känner igen mig. Mitt bästa råd är att få en rid hos en kbt terapeut hos din vårdcentral. Få lite guidning och pushning i rätt riktning. Granska sig själv. Själv fick jag nog barn för tidigt så hade en ständig saknad av något. Fick aldrig riktigt ta hand om mig själv innan jag skulle ta hand om andra. Kände mig ständigt i beroende av andra.
Tack vare kbt tog jag tag i mitt liv och började faktiskt plugga. Gör saker för mig själv som jag inte gjort innan.
Är det inte möjligt att du gav dig in i allt med familjeliv och ansvar innan du egentligen var redo…. att det är det som spökar lite? du kanske hade behövt något år att bara vara DU, vara singel och hittat dig själv.. kanske flytta till en annan stad och börjat plugga något du var intresserad av för att på så vis utvecklas som person? Första steget nu är att söka hjälp på psykiatrin.. vill du stanna i ditt förhållande så gör det, vill du gå vidare och vara själv, gör det… följ ditt hjärtas röst, lycka till
Jag är född 86 och från tidig ålder så har jag fått diagnosen adhd för att jag redan vid 10 års ålder kände att jag inte orkade leva , då lyssnade dom och gjorde en utredning så då fick jag diagnosen adhd . Jag har ätit medicin i omgångar under mitt liv men mest antidepressiva för att jag får sådan ångest och allt är oftare grått än ljust ! När jag fick min son den 25 nov 2016 så gick jag inte på medicin och inte heller under tiden jag ammade , nu bar jag tillbaka till läkarvården för att få medicinen för min adhd och ångest , läkaren kollar på mig och säger att han vill ses igen efter sommaren just för att han tror inte att det är en depression / ångest utan att det kan handla om biopulär sjukdom och adhd , och skulle det vara så att det är biopulär så hjälper inte antidepressiva utan då måste man få stämnings höjande . Jag mår exat som du beskriver och hoppas på att få mera hjälp till sen sommaren . Tycker du ska ta kontakt med en öppen psyk vård för att en vanlig läkare på vårdcentral får inte skriva ut vilka mediciner som helst .
Jag känner igen mig… jag är en tjej på 28 år. jag var totalt nere fast ändå var jag hyfsat utåt. Jag ville inte ha pussar från min sambo och jag avskydde och vara honom nära även fast jag verkligen ville. Jag sov och sov och sov. Jag var ständigt trött och orkeslös… kroppen sa ifrån och jag började med lugnande medicin och medicin mot humörsvängningar till de upptäckte att jag hade problem med min sköldskötel. Hypotereos. Jag hade ett högt värde vilket ja idag medicineras för. Det är en lång bit kvar tilla jag blir helt bra men en bra bit på vägen och jag är glad att jag fått hjälp men något som jag egentligen inte trodde var så allvarligt.
Be om att få ta ett test gällande sköldkörteln. Värt att prova. Idag 3 månader efter medicineringen så ser jag på min sambo och är helt nykär, mitt liv är helt annorlunda på ett positivt sätt. Lycka till.
/Jessica 28 år.
MAn måste kanske inte vara nöjd? Kanske mer handlar om att acceptera att vissa saker är som de är. Tex så bor ni nu i det där huset för att det är mest praktiskt och det går bra men om 5 år kanske Ni bor någon annanstans. Att du inte orkar leka med dina barn kanske bara är en period just nu som du kan tillåta dig vara i. Dom kan leka med kompisar eller andra vuxna. Ha inte för höga krav på dig själv. Att vara nöjd är tråkigt! Men om du mår dåligt ska du självklart försöka ta hjälp och inte vara hemma å deppa! Ut å träffa folk (mammor i samma situation) prata ut och umgås. Hoppas allt löser sig ?
Du borde verkligen gå till en läkare och berätta hur du känner, även det inte är kul att äta medicin så har de verkligen fungerat för mig. Jag får värdera, äta medicin och vara glad och en bra mamma eller inte äta medicin och inte klara av en vanlig vardag. De kan även hjälpa dig att komma kontakt med någon att prata med. Lycka till oavsett ?
Skulle säga att du ska gå till en professionell. Terapi är väldigt underskattat och alla människor skulle må bättre av att gå regelbundet till en psykolog. Det du känner är inte alls ovanligt på något sätt, utan du behöver helt enkelt lära dig hantera det och förstå dig själv. Människan är i grunden missnöjd, vissa mera än andra. Sök hälp innan du gör eller säger saker som du kanske ångrar senare, ibland kan det vara svårt att de the big picture. Så prata med någon som är utbildad, dom vet hur man ska lära sig hantera det du beskriver 🙂
Om jag inte missminner mig har du redan blivit diagnostiserad med nedstämdhet och fått antidepressiva utskrivet? Kanske vore det ett tillfälle att sätta in dom nu?
Jag är precis likadan. Eller jag var innan jag började i terapi. Efter tre år känner jag mig någorlunda hel och mår bättre än på många år. I terapin bearbetar man verkligen saker och rannsakar sig själv. Förstår dig precis och det finns hjälp att få! ❤️ Är dock fortfarande en materialist som alltid vill ha mer och vill fixa och dona haha. Men så får det vara. Tycker absolut du ska prata med någon, sen försöka hitta en hobby/intresse där du kan ha lite egen tid. Det gör så mycket! Att få tänka på sig själv lite grann gör mycket, det är inte lätt att ha barn även fast det är underbart. Så är det bara! Du måste få avlastning. ❤️
Ta en blodprov för levaxin på vårdcentralen, det är mycket mycket vanligt att man behöver det efter att man fått barn. Jag själv äter det och gör jag det inte upplever jag allt du beskriver. Testa!!
Investera i terapi, det är jobbigt att möta sina inre sidor men det man vinner i slutändan slår det med hästlängder. Om väntetiderna inom vården är för långa så sök privat om du har möjlighet ekonomiskt. Vänta inte, ta tag i det här på en gång, inte mening att du ska behöva må dåligt dag ut och in. Önskar dig all lycka!
Psykolog. Du behöver bearbeta sådant du har varit med om och för att lära dig förstå dog själv. Min terapi räddade mig och jag skulle nog aldrig kunna leva ”normalt” utan den. Jag tycker att alla borde gå i terapi, man lär sig så mycket om sig själv och får så mycket verktyg för att hantera både små och stora saker! Terapi är inget farligt, inget för galningar. Hittar man rätt terapeut är det den största investeringen man kan göra i livet!
Börja anteckna känslor i almenacka, där kan du se om det återkommer vissa dagar/veckor i månaden. För det låter precis som att det skulle kunna vara pms. Kände exakt lika. Antecknade och kunde tillslut förstå att det återkom nästan samma tid varje månad. Började äta Femal Balans och det har hjälpt ❤ kram
Jag tror att du kanske kommit in i nån grå fas. De är lätt att övertänka på allt när man går hemma dag ut och dag in. Man ifrågasätter allt. (- är jag nöjd med detta ) jag har tänk i samma banor. Men ja tror allt blir bättre när man får ”komma ut lite ” när sommaren och alla roliga aktiviteter kommer. När du kan ta en dag/kväll och bara lämna hemmet och umgås med dina tjejkompisar/ killkompisar. När man får leva lite mer än bara mellan 4 väggar med ungar som ska passas upp 24/7. Nu säger ja inte att du ska sluta tänka för de är absolut bra. Så man inte rutar in sig och bara flyter med. Men de kan va ett alternativ att fundera på. För den bilden jag fått av dina inlägg och bilder så älskar du ditt hus, din hund, dina barn, din man. Ja allt du visar. Kram på dig och överanalysera inte allt nu.
Ulrika, allting kommer att ordna sig, bara du får hjälp av en psykolog att du får brata ut hur du känner och tänker. ?❤️.
Hej Ulrika.
Det låter lite som att du är deprimerad och har mycket att bearbeta. Jag har varit deprimerad i över ett år nu och nu börjar jag bli ”frisk” eller hur jag ska säga. Fick hjälp och utan den hjälpen hade jag varit kvar i mörkret än idag, Jag hade två dåliga förhållanden i bagaget som höll på att ta kål på mig även om jag var i ett nytt förhållande. Detta för att jag behövde hjälp med att bearbeta allt det jobbiga. Kom i kontakt med en psykolog, efter snart 5 månader börjar jag komma tillbaka till mitt ”rätta jag”. Det är inte lika jobbigt längre att komma upp på morgonen, jag har inte ångest varje dag på jobb, jag svälter inte mig själv längre och det bästa av allt – jag känner mig inte onormal längre, mitt största och bästa råd till dig – prata med en psykolog. Det är bland det bästa jag har gjort hittills i mitt liv. Inget är omöjligt det omöjliga tar bara lite längre tid. Stor kram och massa kärlek till dig!! Du är en underbar kvinna! Kram ❤
Det är nästan som att du beskriver mig med det du skrev. Men jag har tagit hjälp från vården och har fått konstaterat att jag är inne i en depression. Jag har börjat äta antideprisiva. Så mitt tips är att prata med vc så du kan få hjälp.
Ta omgående kontakt med vårdcentralen för remiss till ngn som kan hjälpa dig vidare. Du ska inte gå hemma och må dåligt.
Hej Ulrika.
Det du skriver om att du i perioder mår bra och vissa perioder mår sämre. Jag har/hade likadant. Tills jag den dagen (eller rättare sagt min sambo) klockade dagarna med min mens. Och kopplade alltihopa till pmsen, Och hade börjat läsa om pmdd. Det får en att känna sig vilsen, känslorna spökar och att göra om (puuh!?) minst en gång i månaden vill man ha förändring! PÅ ALLT. har själv inte tagit professionell hjälp men det går att få. Men för mig går det än så länge bra för att bara veta och hantera det därefter var enklare för mig. Och även med hjälp av min sambo som är med och förstår bättre och hjälper mig extra denna tid. Och kunna sätta förklaringen till min känslor och stormar som kunde uppstå och förstå att det bara var den tiden i månaden och att det är inte så jag känner annars. Kanske något du kan koppla till?
Kan relatera till mycket som du skriver. Gå och prata med en psykolog så kan dom säkert hjälpa dig… Sen så tror jag att vi alla människor kan ha våra dåliga/udda sidor utan att ha en diagnos. Kan mycket väl vara ditt tidigare förhållande som som gjort att du tänker och känner som du gör idag.
Har du kollat din sköldkörtel någon gång? Kan va den som spökar? Så var det med mig :/ kände allt de där, sen fick jag konstaterat att jag hade underproduktion i sköldkörteln! Värt att kolla kanske 🙂
Fina Ulrika! Jag har många ggr funderat över det när det gäller dig, jag är terapeut så för mig faller det naturligt att reagera på människor olika beteenden! Och jag kan inte säga bu eller bä men att du har någon diagnos betvivlar jag inte! Och bara att inte ha kunskap om sig själv, exempelvis varför gör jag såhär, varför är jag aldrig nöjd etc, kan göra vem som helst galen! Sen om jag förstår dig rätt så får ni inte direkt nån regelbunden sömn? Barnen är vakna mkt på natten? Och sömn behöver man för att läka! Och vad gäller Alex så kan jag bara säga att du behöver honom som mest nu. Vänd dig till din vårdcentral och be att få remiss till att gå i terapi samt få göra en utredning gällande eventuell diagnos!
Jag hejar på dig! Du kommer fixa det,
Och du är ingen dålig mamma! Barnen har en pappa som får ta över lite extra när du mår som du gör! Kram ❤️
Jag tror det är en del av människans natur att aldrig vara nöjd. Vi vill mer hela tiden. Och i vårt samhälle där vi ständigt ser alla andras lyckliga liv på sociala medier är det väl inte konstigt om vi aldrig känner oss nöjda med våra?
Jag känner ofta som du och tror alla gör det ibland! Det gäller att hitta nåt bra sätt att påminna sig själv om allt bra man har! Kanske skriva en lista på allt man är glad för och titta på den när man känner sig sådär missnöjd med livet?
Alla har vi sådana dagar tror jag. Påminn dig själv om att det yttre inte är viktigt utan du är bra som du är och du har en familj och människor omkring dig som älskar dig! Så ska jag också bli bättre på att tänka.
Kram
Du kanske skulle skaffa en ordentligt utbildning och jobb? Det låter kanske elakt men utan ett jobb som känns spännande och värdefullt så känns livet ofta tråkigt.
”ordentligt utbildning och jobb”
Jajo men absolut, det löser ju allt! Alla som inte har det är olyckliga… Ja elakt.
Att någon vill skaffa sig en bra utbildning för att kunna syssla med det man vill (när man kommit underfund med vad man vill göra) är väl absolut inget negativt? Att känna sig glad och inspirerad gällande sitt jobb är super viktigt, man får känna sig behövd och man är viktig på ett annat sätt än när man är hemma med barn, man är inte mamma utan man är endast sin egen person för stunden när man går till jobbet. Så en utbildning som man känner att man vill gå och ett jobb man vill ha, kan ABSOLUT lösa mycket problem.
Det här inlägget handlade inte om hur andras vardag ser ut, utan om hur hennes vardag ser ut och att hon personligen inte känner sig nöjd så alltså kan ju inte heller något av det hon skriver vara elakt.
Du borde kontakta en psykolog och be dom göra en utredning för att se om du har någon eventuell diagnos, ifall du skulle ha det och du kan få svar på vad så skulle det vara lättare både för dig och din omgivning att förstå varför du mår och känner som du gör. Du kanske måste ha någon medicin, din kropp kanske måste ha hjälp med att producera vissa ämnen för att kunna må bra. Det finns en terapi form som heter kognitiv beteende terapi och den hjälpte mig jätte mycket när jag mådde som sämst, jag har nu börjat hos en psykolog igen och bett om att få använda mig utav den metoden. Det är inte alla som håller på med den men du kan kolla med sjukan om dom har någon psykolog som gör de annars på psykiatrin, jag är rädd att du kommer ångra dig om du väljer att bearbeta det på egen hand och gå ifrån Alex, om jag tolkade dina sista rader rätt? Men jag känner igen mig i dig och det är inte lätt och verkligen inte roligt att må och känna sådär. jag hoppas de löser sig för dig så du får börja må bra! Kramar ?
Har du läst om ADHD, bipolär och borderline. Kanske är det något som känns bekant. Hur mår Alex utifrån ditt mående?
Jag är exakt likadan! Känns som man aldrig blir nöjd. Bor ja på landet vill jag bo i stan, å ja i stan vill ja bo på landet.
Köper massa kläder och mår bra i en dag typ å sen börjar det om. Varför valde jag inte det golvet istället, är jag verkligen kär i mon partner, dagarna går segt och man vill att det ska gå fort tills det är helg. Är det helg är jag grinig för min sambo grejar med gården men samtidigt så gör han ju det för jag ska vara nöjd någon gång.
Ena dagen kan jag älska livet å känna att allt är bra. Sen ena dagen så sitter jag bara å deppar ner mej å tänker på att jag är dålig. Att jag är ful, måste operera brösten för dom hänger men jag vet ju att även om jag gör det så hittar jag ett annat fel på dom.. färgar håret å blir inte nöjd mer än en dag för jag skulle gjort si eller så. Lever i en ständig missnöje. Älskar mitt barn över allt annat i världen och är konstant orolig att något ska hända. Klandrar mig själv för saker som man inte ens behöver göra det för lixom. Är som när jag mår bra hittar jag något annat att oroa mej för. Även om hela gården skulle bli iordning å jag opererat mig så kommer jag ändå hitta en liten skavank som förstör mina dagar. Varför måste jag vara så mycket av en tänkare? Vissa bör ju fan skitfult med dålig ekonomi å typ lökar nudlar men ändå nöjda med det.. Å jag förstår inte hur min sambo orkar med mej på riktig för jag är hemsk!!! Han sliter som fan å ja blir aldrig nöjd å är bara elak å vill inte pussas eller något. 🙁 skönt att skriva av sig iaf
Du låter exakt som mig Ida! T om heter likadant. Kunde ha varit jag som skrev de ?
Av det första du skrev så låter det som att du är lite mer av det bipolära hållet finns många olika diagnoser men just att det går i perioder då man mår jätte bra och sen mår jätte dåligt och inte vet varför. Säger inte att du är det men det kan ju vara och det är inget fel med det. Om du vill får du maila till mig om du vill prata om de dåliga förhållandet jag har varit i två där jag blivit misshandlad både fysiskt och psykiskt.
Ulrika! Du är precis som jag ❤ Det är skit jobbigt..Hoppas du får några vettiga svar också, ville bara säga att du är inte ensam om att aldrig vara nöjd
.kram
Tycker absolut att du ska kontakt med en psykolog jag gjorde det när mitt liv kändes ”misslyckat” och jag är så glad att jag gjorde det för efter bara tre månader var jag som en helt ny människa och nu över ett år senare är jag fortfarande denna nya människa ? Du och Alex kanske behöver gå på parterapi tillsammans också, tror att alla förhållanden skulle må bra av det faktiskt ?
Och kom ihåg DU ÄR STARK ?