Hampus och Alex sov nere, jag och villiam uppe (som vi oftast gör)
Villiam vaknade å tokgrinade, jag tröstar honom och sen hör jag Hampus nere, alltså hans skrik och grin.. de går inge förklara, mitt mammahjärta brast.. de lät som att någon stack en kniv i honom.. typ!
Man hör ju på sina barns skrik och grin och de är allvar eller inte.
Jag flyger upp ur sängen å springer ner, inne i rummet sitter Alex och håller i honom, ja frågar va som händer, Alex säger att han ramlade ur sängen!
Alltså jag blir helt vansinnig, totalt livrädd va jag, å då funkar jag så att mina känslor blir arg, jag skäller på Alex att han inte kan ha hållt koll
Vi har liksom denna gästsäng som dom sov i
Hampus ska ha legat längst in å han ska ju liksom inte kunna ”ramla ner” bara!
Han har säkert råka legat för långt in i mitten så han ramlar ur från huvudändan.
Skit samma.. de va ju såklart ingens fel, men jag reagerar så när jag själv blir rädd!
Hampus mår iaf bra, en liten blå bula i pannan, men pigg och allert!:)
Men galet vilken panik man får 🙁
Finns ju såna där skydd till sängar så dom inte kan ramla ner, som är avtagbara!:) här vi fortfarande på sonen som är 5 år för han rullar jämt i din säng! Minstingen får sova i sitt rum.
Förstår känslan! Min son ramlade ur sängen också när han var liten. Fick total panik och ringde 1177 och grinade och undrade om jag skulle åka till sjukan med honom ?? en liten bula och blå över näsan men i övrigt mådde han bra så de va ingen fara.