Min värsta natt :(
Inatt vid halv3 tiden klev jag upp för att kissa, vi har badrummet i vårt sovrum, Så jag va liksom 3meter ifrån sängen, så jag sitter å tittar på Alex, han lyfte upp huvudet Å tittade på mig, så jag trodde såklart att han vaknade, ville låg å gnällde litegrann oxå höre jag (å trodde Alex oxå hörde de som låg bredvid, men alex sover så djupt så han vaknar verkligen inte 🙁
Iaf så hör jag världens duns! Då rullade Villiam ner ifrån sängen:( å bara skriker Å gråter! Jag har aldrig varit så skakis i hela mitt liv! Usch vilken ångest man får alltså!
Jag kramade om honom å gick lite med honom, sen gick vi och la oss i sängen igen, de va omöjligt för mig att somna om, jag hade så ont i magen å händerna skakade fortfarande! De kändes som någon hade en kniv och skar upp hela magen inuti på mig! Jag hade så ont i magen så jag började tro jag hade fått missfall:O blev nojjig över de! Kände inte lilla bebis i magen heller, sen blev jag mer orolig över Villiam, tänk om han hade slagit huvudet i sängbordet eller hårt i golvet, tänk om han fick hjärnskakning, då får han ju inte somna:( så jag låg vaken Å tittade på honom å alla andetag han tog, låg vaken 1 timme, 2timmar, sen kände jag lilla ”H” i magen som ligger å rör sig!
Ville låg och sov gott bredvid mig! Ja efter nån timme somnade tillslut jag oxå!
Men shit vilken natt ?
Villiam har liksom mer eller mindre alltid sovit hos oss i vår säng i 14månader å inte försen nu han ramlat ifrån sängen!
Vilken mardröm säger jag bara!
Fy:(
Jag vet känslan! Vi har 2 barn, och pappa ligger oftast inne hos den äldsta då han har nattskräck och jag har den minsta i vår säng. Jag lägger 2 kuddar under madrassen på andra sidan där sambon ska sova plus ett stort duntäcke. Innan jag gjorde det så har dottern ramlat ner från sängen. Och jag blir så rädd, så skakis och börjar nästan gråta. Som tur väl har hon inte skadats, utan somnar om rätt snabbt efter. Men jag kan inte sova på ett tag!