Jag trodde inte jag skulle bli en mamma som inte ville lämna mitt barn å såhär.. Å nu när vi tänkt att ville ska börja dagis så börjat jag få panik 🙁 vi har egentligen en dagisplats så han lan börja på en gång, gångavstånd ifrån oss!
Saken är den att jag får typ ont i magen av att tänka att han ska börja dagis! Tänk om någon som jobbar där skulle ta tag i honom hårt, skrika åt honom å va dum? Å han har ingen mamma eller pappa där:( tänk om dom äldre barnen knuffar bort honom så han ramlar å slår i huvudet i något?:( Gud! Jag får ångest av bara tanken att inte vara nära till hands om han vill till mig 🙁 jag tycker han är lite för liten fortfarande, känns som han kanske ska vänta tills han iaf är 2år, då han är lite ”tuffare” mot andra barn och kan säga nej och så!
Vi får ta oss lite funderingar! 🙂
Någon som förresten känner till dagiset uppe i ås? Vid skolan? Någon som kanske har sina barn där? Vad tycker ni om de isf?:)
Vi skolade in vår dotter på dagis när hon var 1,4 år. Det gick hur bra som hels och det märktes direkt hur understimulerad hon varit hemma trots att vi engagerade oss i att träffa andra barnfamiljer, åkte på utflykter och var utomhus varje dag. Hon verkligen älskar att komma på dagis och träffa de andra barnen, går direkt in i klungan med de äldre barnen (åldersblandad barngrupp där min dotter går) och bara observerar och skrattar. På någon månad hade hon lärt sig prata mycket mer, hon klappar med i sånger och lär sig så otroligt mycket av att vara på dagis. Saker som jag också försökt med hemma men de har då varit helt ointressanta. Jag var nervös i början och rädd för att lämna henne själv, vi hade dock 2 veckor inskolning och vi hann lära känna all personal och det gjorde mig mycket tryggare! ? Även fast ni nu ska få ett barn till så ska ni inte känna att ni är dum för att Ville börjar dagis, ni måste ju få möjlighet att även ge lillebror ett uns av all den uppmärksamhet som Ville fått när han varit själv. Och så kan det vara rätt skönt att bara behöva engagera sig i ett barn några timmar i veckan. Man behöver det, en liten paus för att engagera sig fullt även i ’tillskottet’. Man kan faktiskt behöva hjälp från tex dagis så det äldre syskonet blir tillräckligt stimulerat under dagen då man inte har samma tid som innan det kom ett syskon.
Nu är vi ju alla olika, både föräldrar och barn. men såhär har det funkat för oss och detta är mina tankar.
Oftast svårare o lämna barnen vid 2.. Då dem är mer medvetna om att dem blir lämnad.. Min dotter på 2 nu är inne i en separationsfas och blir ledsen om nån annan ska passa henne. Sonen skolades in vid 1,5 år men vid 2 var han ockwå inne i en separationsfas och det var jättejobbigt varje gång jag lämna då han skrek och ropa vid dörren efter mig. Fröknarna sa också de oftast är svårare ovh skola in vid 2 istället för vid 1,5 just för dem är mer medvetna då.. 🙁 men gå efter din magkänsla! Lycka till!
Hej! Har läst alla kommentarer och inlägget. Jag tycker att ni kan kanske titta om de finns nån dagmamma i närheten:) För oftast så är de mindre barn hos dagmammor och barnen får mer uppmärksamhet och dom kan göra kanske lite mer saker. Som tex utflykter mm:) Ha de så bra kram!❤
Jag känner igen mig i det du skriver, min näst yngsta son är 2 och 4 månader nu när han ska börja och jag börjar få ångest 🙂
Gör precis som du/ni själva vill!! Barnen har de roligt på dagis, å dom lär sig mycke! Vet inte nån som dött av att börja vid 1 års ålder faktiskt!
Vänta tills han är två om du vill. Det ni som föräldrar som bestämmer när ni vill lämna honom till dagis. Jag började när jag var ett medans min bror började när han blev två. Mamma kände att han kunde säga ”sluta” ”stopp.” Precis som du skrev. Men vet inget om ert dagis ni kommer ha men tycker ni ska göra som ni vill!❤️❤️❤️❤️
Men varför sätta honom på dagis då? Ni ska ju få ett till barn och det är ju självklart att han också ska få vara hemma då? Ni ville ju ha ett syskon åt honom, varför inte låta dom vara tillsammans då från första början? Skulle aldrig ens fundera en sån tanke, vad härligt att få vara hemma med båda och se dom vara tillsammans!
De är svårt när jag ska va sjukskriven ifrån min mammaledighet och Alex har eget företag och måste jobba! Självklart vill jag ha min son hemma! Men när man har sån svår graviditet så man inte ens kan ta sig ut sängen själv så är det svårt! Så därav dagis!:)
Dagiset vid skolan i Ås är jättebra. 🙂 jag har jobbat där och personalen är jättesnälla. 🙂 förstår din oro till 100%. ^^ men allt blir bra. Kram! ❤
Varför lämna honom på förskola om ni inte behöver ? Vad tror ni han får där sim ni inte kan ge honom ! Jag var hemma i 15år med mina barn ❤️Å de blev folk av dom å trots att dom inte varit på dagis 🙂
De är svårt när jag ska va sjukskriven ifrån min mammaledighet och Alex har eget företag och måste jobba! Självklart vill jag ha min son hemma! Men när man har sån svår graviditet så man inte ens kan ta sig ut sängen själv så är det svårt! Så därav dagis!:)
Prova vara hemma med bägge 🙂
Är hemma med bägge mina barn. En dotter på 2,5 o son på 11 månader. Hon var alltså 19 månader när han kom. SÅ glad över mittt banbrytande beslut. Har aldrig ångrat mig.. Tanken på att lämna bort min älskade tjej till förskolan känns fortfarande väldigt onaturlig o konstig så vi fortsätter vara hemma till dess att ingen orkar nåt mer 🙂 Det är bra att dom inte kräver så mycket för att vara nöjda i den åldern 🙂
Vilken är anledningen till att Villiam ska börja på förskolan nu då?
Har jobbat i 15 år på förskola och tro mej barnen har det väldigt bra där (vet ju givetvis inget om er berörda förskola men generellt). Med det sagt vill jag ändå trycka på att det absolut bästa och sundaste stället barn kan vara på är med sina föräldrar och syskon i hemmet. Är väl därför man skaffa barn, för att få tillbringa all sin lediga tid med dom????
Som ett komplement när man själv inte har möjlighet att ta hand om sina juveler är förskolan ett utmärkt val att lämna till!
Upplever tyvärr att allt för många föräldrar har så brottom att lämna iväg på förskolan.
Har själv bara stora barn idag så jag vet att tiden går så oerhört fort och vips är småbarnsåren förbi och mycket annat lockar på deras uppmärksamhet. Så mitt råd som mamma och förskolepersonal är att ta vara på tiden du får med dina barn. Tids nog ”flyr de hemmet ändå”.
Lycka till?
De är svårt när jag ska va sjukskriven ifrån min mammaledighet och Alex har eget företag och måste jobba! Självklart vill jag ha min son hemma! Men när man har sån svår graviditet så man inte ens kan ta sig ut sängen själv så är det svårt! Så därav dagis!:)
Våran dotter skolades in när hon va 1 år o en månad. Precis börjat gå själv… Det va en stor ångest men sen tkr barnen att det är så kul att vara med andra barn. Att få vara social och bli van med rutiner :). Man är med som förälder så länge barnet behöver och du känner dig trygg. Så man kan ju prova och se hur det går 🙂
Jag är förskollärare och arbetar på en förskola. Det är alltid jobbigt att lämna sitt barn i början och nästan alla har liknande känslor som dej ser hör man ofta. I 9 av 10 fall är de föräldrarna vi på dagis måste inskola då dom är oroliga och nojiga medan barnen tycker det är roligt och spännande så det är inget att vara orolig för. Där jag jobbar brukar vi skicka bilder och sms för att lugna föräldrarna och visa att det går bra. Å är man orolig hur de går så är de bara att ringa så talar personalen om det du vill veta, 9 av 10 barn är ledsna i början när dem blir lämnade men det tar ca 1-5 min så är barnet glad igen efter att föräldern har gått. Sen kommer man till en punkt då barnet inte vill gå hem när man hämtar. Min erfarenhet av inskolningar är att de är lättare att inskola ett barn som är 1 år eller 1 år å 3 månader när barnet är äldre kan inskolningarna bli svårare för föräldern och kan bli jobbigare för barnet men behöver inte bli de alla barn är olika. Jag vet att den dagen ville börjar i förskolan kommer det gå jättebra och ville kommer snabbt komma in i de. Så du behöver inte vara orolig det är utbildad personal som vill barnens bästa.
Hej, förstår hur du känner. Har jobbat på förskola i 6 år men känner nu när jag är gravid med första barnet att jag vet inte alls om jag vill ha hon ska gå på förskola. Men ha ville hemma längre då du är gravid och mamma ledig och skola in dom sen tillsamman. Då är dom trygga med varandra:-)
Kram
Hej! Vi bor också i ås men har tyvärr inte hört så bra om det kommunala dagiset här 🙁 våra tvillingar kommer få gå på ett föräldrakooperativ i stan istället 🙂
Hej! Gud vad jag kände igen mig i din text. När mina tvillingtjejer, Alina & Olivia, skulle börja på på dagis, varjag så j*vla rädd och nervös för typ allt, som du skriver. Jag kände liksom att jag hellre ville ha dom hemma ett tag till, men jag var tvungen att sätta igång med studierna igen. Men ångest släppte med tiden, första dagarna när jag lämnade dom helt själva efter inskolningen så var jag så nervös, jag satt med telefonen i handen hela tiden, fall dom skulle ringa och något hade hänt, men med tiden slappnade jag av mer, och ångesten försvann, jag visste ju iofs att tjejerna hade varandra. Allting som var nytt i början gällande barnen, var alltid nervöst först, sen vart det bättre med tiden.
Folk sa att jag var så nervös pga att jag var en sån ung mamma, är 21år, ( tkr dock inte det är så ungt ) men jag tror inte det har med åldern alls att göra, det är mycket nytt med sitt/sina första barn, det du känner är fullt normalt, men jag vill att du ska veta, att det kommer bli bättre.
Kram