Ulrika Forsberg

Lite känsligt.. 

Nu ligger jag hemma i sängen tittar på min fina son å tänker på lite allt möjligt! Jag har fått såå många kommentarer på instagram å blogg när de gäller dagis å lämna bort sitt barn, att de e så nyttigt, man ska vänja sig, de e jobbigt i början men gör över.. Osv. 

Men jag vill inte vänja mig än, jag ser inte av vilken anledning de ska vara nyttigt för mig eller min son? Om jag inte tycker de känns bra att ha honom några timmar på dagis med barn/vuxna jag absolut inte känner å har noll koll på, då gör jag ju inte de! Jag tänker ju absolut inte tvinga mig att lämna honom till främmande människor för att ”vänja mig” de spelar ingen roll om jag är me 1vecka eller 2 på inskolning, sen när lärde man känna en människa på en vecka? 

Å att mitt hjärta blöder å jag ligger sömnlös om Villiam är en helg hos son mormor/farmor/moster eller nåt, de är väl rättså vanligt? Jag tänker absolut inte vänja mig, för de är inte något jag tycker om att släppa taget å kontrollen över mitt barn än, han är ju trots allt bara 1,5 år snart, varför ska man vänja av sig så tidigt? 

Dagis är säker jätte kul, men han har det ju inte mindre tråkigt att leka med andra barn å lekparker? 

Självklart kommer farmor/mormor/mostrar å allt få vara barnvakt å ha ville då å då, för jag åAlex  behöver ibland egentid, men alla dom gångerna kommer kännas jätte jobbiga! Å antagligen kommer jag inte vänja mig heller än på länge!:) 

Herregud, han blir snart 18, då ska man tydligen bara släppa allt, då e dom vuxen, så varför är det så viktigt att lämna bort redan efter 1år?  

Jag har full förståelse för alla som gör de, man måste ju jobba och allt, men jag behöver inte de, jag har möjligheten att vara hemma med min son, så jag vill de!:) för mig e han fortfarande pytteliten å vill ägna så många år som möjligt med honom innan han blir stor nog att åka iväg hit å dit till sina kompisar 🙂 

Jag respekterar hur alla gör å tänker! Så jag hoppas såklart ni gör desamma! Jag vill bara vara så mycke som möjligt med min son, han är fortfarande en bebis, å tiden går såå fort, så jg vill inte ha bråttom att vänja mig va ifrån honom än! Inte när jag har möjligheten att vara kvar med honom hemma:)❤️ 

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Nathalie

    När din son fyller 6 år kommerr han ha skolplikt åh blir tvungen att va borta stora delar av dagen så jag skulle rekomendera alla föräldrar att spendera så mycket tid som möjligt med sina barn medans dem kan och medans dem är små och faktiskt vill spendera all tid med oss! Absolut att förskolan är viktig men det räcker med några timmar åh barnet kan lika gärna vara 3, 4 eller 5 år precis som dem kan vara 1 om föräldrarna inte kan vara hemma men om man kan så är de ju en lyx man ska ta vara på! / förälder och förskollärare

  2. Förälder och förskollärare

    När din son fyller 6 år kommerr han ha skolplikt åh blir tvungen att va borta stora delar av dagen så jag skulle rekomendera alla föräldrar att spendera så mycket tid som möjligt med sina barn medans dem kan och medans dem är små och faktiskt vill spendera all tid med oss! Absolut att förskolan är viktig men det räcker ned bågra timmar åh barnet kan lika gärna vara 3, 4 eller 5 år!

  3. Moa

    jag förstår precis vad du menar! Har precis samma känslor som dig, jag älskar att ha min dotter hemma! Hon är 1,5 år nu… och vi ska ha ett syskon i januari… så ser ingen anledning att skola in henne på någon förskola när vi har möjligheten att ha henne hemma! Underbart ju, och dom blir stora snabbt… och förskola/skola kommer ju förr eller senare.

  4. Madeleine

    Jag känner precis likadant. Jag ”vägrar” lämna bort våra barn till nån!! Folk tycker jag är helknäpp och kontrollfreak, men jag vill vara tillsammans med mina barn så mycket som möjligt och jag vill att mina barn ska vara tillsammans. Den enda gången (!) jag var tvungen att lämna ifrån mig vår son var när jag födde hans lillasyster för 10 dagar sedan. Sedan har jag ”gått med på” att låta vår son gå på 15-timmars på förskolan om några veckor (som ligger 3 minuter bort) för hans eget bästa, hans utveckling och den sociala biten. Vissa dagar känner jag att jag inte rikigt kan ge honom det, av olika anledningar så då är det bra att förskolan finns.

  5. Emma

    Jag tror du miss uppfattat lite kommentarer och tar de lite fel. Att vara hemma med sina barn så länge som möjligt är ju fantastisk. Jag har två men jag jobbar också hemifrån med mitt ny startad företag och i bland käns de som man alldrig Recker till ( och de säkert så man alltid kommer känna)?? men jag har min älsta dotter på dagis från 07:30-5 tisdagar-torsdagar. Medans lillasyster står på kö på dagis.jag har ingen stress och känner jag njuter av tiden hon år hemma och har de så otroligt fint med henne. Men jag längtar samtidigt lite grane att ha henne på dagis också. Jag vill ju se hur hon leker med andra barn i grupp och hur hon kommer utvecklas där och hur hon gör för lyssna på andra vuxna som jag ANSER är OTROLiGT otroligt vicktigt. Jag gör på mycket barn aktivitet och har gjort med lillasyster och jag ser HuR hon bara lyser upp av lyckan vara med andra barn och ha kull. Jag har en åsikt att vår skyldig het som vuxna och föräldrar är att se till våra barns bästa och skapa bästa miljö och uppväxt någonsin vi kan och ge dom trygghet. Att hålla fast i dom och. Inte vissa dom hur tryggt de har och lära dom gå och ha kull och träffa andra barn och vara med andra vuxna och rutiner är bra grund till massa katastrof. Att barnet få svårare skilja sig från en pga rädsla när de blir äldre att ha svårt lyssna på andra vuxna och svårt leka och koppla av för de hela tiden orolig och rädd för vart mamma/pappa tog vägen. Jag älskar minna barn men när de börja på dagis/ förskola var bland de bästa val. Mitt barn utvecklades snabbare fick språk snabbare och de var otrolig underbar känsla höra vad hon gjorde på dagis och alla underbara tekningar och pyssel grejer de gjorde på dagis man fick med hem va en OTROLIG underbar känsla. Jag sparat VARENDA tekning och pyssel min dotter gjorde på dagis som hon kom hem med. Tänker spara de i 100 år till. Tycker de sirligt du har fått så fel uppfattning till dagis ang din sån för du har separations proublem. Tycker du ska försöka tänka på hans välmående och vad han önskar och kanske de gör dig även lite starkare och ge dig och din nyfödda lite eggen tid när Wille är på dagis sen. För hur hag tänker med minna barn är alla barn ska få min egna tid när de behöver och ska ha och så klart de ska ha tid i hopp med syskon och mamma med. De är inget fel med dagis jag tyckte de va de bästa val i livet jag valde för min dotter. Hon har tok älskat sin dagis från dag 1…..tror inte Wille kommer må dåligt av hamna på dagis och tror att alla tycker de svin tufft att lämna barn på dagis första gång hag grät floder men de för de är så mycket känslor med första barnet och lämna bort så där på något nytt ställe men mer man kommer in de mysigare de blir. Jag älskar när de har lucia tåg med 14 barn som klär utt sig och halloween på hösten eller påsk kalaset där och avslutning på sommaren osv de såna stunder Man vett man valde rätt när barnen har kull och få möta alla barn i hopp osv… De är OBESKRIVLIGT känsla och så kull se de umgås och träffa deras kamraters föräldrar osv…. Minen man bär nära till hjärtat. Tycker du har lite negativ känsla inför dagis och hoppas du kan tänka om.

    1. ulrikaforsberg

      Villiam har kul hemma och träffar andra barn, åker på öppna förskola, djungelhuset å allt, ser inte varför jag ska sätta honom på dagis då när jag har möjligheten att ha honom hemma! Han lider inge, å är lika välmående ändå!:) sen så kommer lilla bebis få egentid med mamma och pappa, då Villiam har många mostrar, farmor å mormor som gärna har hand om Villiam lite då och då! Alex och Villiam kommer åka iväg på egentid å jag å lillen får egentid, å tvärtom!:)
      Så jag ser inte dagis som negativt! Men jag anser att jag inte behöver ha bråttom, han e bara 1,5 år!:) snart e han några år å vill inget annat än att vara med kompisar! Så varför ska man släpps dom såå tidigt redan efter 1år om man inte behöver?:)

  6. Elin

    Förstår dig helt och fullt. Min Dante var tvungen att börja dagis vid 14 månader och då kunde han inte ens gå ute än ? Men det gick superbra och idag älskar han att vara där. Känns fint att han får ha flera trygga vuxna i sitt liv än bara familjen även om vi står först på hans lista ❤️ Men förstår dig helt i ditt beslut och tycker att alla ska få bestämma hur man vill göra utan att bli påhoppad av massa andra mammor(ja, det är oftast mammor) om det ena och det tredje. Hoppas ni också får fin start och att ni trivs sen när ni bestämmer er för att det är dags ? Det är en ganska mäktigt känsla när ens barn skiner upp som solen när man kommer och ska hämta, även om han springer iväg lika fort igen för han inte vill gå hem utan fortsätta leka ?

  7. Jenny

    Du gör rätt! Jag jobbar på förskola och har gjort i lite mer än 5 år. Folk pratar om att barnen behöver förskolan, att det är så bra för barnen att vara där, i den pedagogiska verksamheten, träffa sina kompisar och andra barn osv.. Jag jobbar på en yngrebarbsavdelning där dom äldsta barnen fyller 2 år detta året. Och ja, förskolan är jättebra och barnen har det jätte bra hos oss. Men det finns inget som är bättre än barnets egna föräldrar!! jag älskar barnen på mitt jobb och gör allt i min makt för att dom ska ha en så bra dag som möjligt.
    Och att man ska lämna sin 2 åring på dagis och vara hemma med den nyfödde, vad sänder vi för signaler till 2åringen då? ”Mamma är hemma med sin nya bebis men jag får inte vara med” Och jag förstår att det absolut kan vara krävande att ha en 2åring och en nyfödd hemma, men någonstans så har man ju ändå valt att skaffa två barn?
    Jag tycker du gör rätt! Njut av tiden med dina barn, att få en riktigt god och bra relation och Go tid med barnen, den tiden får man aldrig tillbaka sen!!
    Kul att följa dig och ska bli så spännande att få se när bebisen kommer!
    Ha de gott! ?

  8. Malin

    Om jag hade haft möjligheten hade jag varit hemma med min son tills han blev tre!
    Men min sambo tycker ja ska börja jobba så fort som möjligt efter att han fått dagisplats. Vi måste ju ha pengarna men de gör så ont i mig att ja ska behöva lämna honom där när han bara är lite över ett år ?

    1. ulrikaforsberg

      Förstår hur du känner:( å har full förståelse till att ni måste börja jobba, pengar växer ju inte på träd!:( de e så tråkigt att mammadagarna knappt ska räcka att vara hemma i 1år, med tanke på all skatt vi betalat å jobbat in!:(

  9. Sandra

    Håller helt med dig!hade sån stress över att lämna min lilla Destiny till dagis verkligen hemskt.Men har man ingen möjlighet att vara hemma längre 1,5 år får man bita i det sura äpplet och lämna sin baby?som tur är har det gått jätte bra och jag jobbar bara halv tid. Hade jag haft som dig hade hon med 100% varit hemma.Du gör helt rätt de behöver sina föräldrar de är så små.

  10. Lisa

    Handlar det om 15 timmar när bebis kommer? Jag vet många som tycker det är en stress att ha det äldre barnet på förskola när man är föräldraledig. Sen kan jag tycka det är lite fel när man ändå är hemma att lämna bort det äldre barnet

    1. Sandra

      Lisa- ja så har du rätt att tycka men! jag väljer att ha min 3åring på förskola 15 h/veckan, ibland mindre, och är hemma med lillasyster. Det finns några orsaker till detta, 1. jag tycker att lillasyster har samma rätt till egentid som storasyster hade. 2. Det blir oerhört mycket ”vänta mamma ska bara..” ”vänta lillasyster måste bara..” för storasyster. 3. Storasystern ÄLSKAR förskolan och tycker om att få komma dit. Hon får vara ute mycket, leka med sina kompisar, ha räknelekar och annat med sin grupp äventyrarna. jag ser ingen andledning till att hon inte ska få vara där? För mig är det ingen Stress, jag vet att hon har det bra.

  11. Therese

    Jag skulle inte lämna ifrån mig Julia om jag inte var tvungen… längtar ihjäl mig på jobbet efter henne, vill bara hem o pussa på henne o leka med henne. Hade jag vart arbetslös skulle jag haft henne hemma hos mig hela tiden. Älskar att spendera min tid med henne! ❤ andra får göra som dem vill ? så jag känner så som du gör och det finns inga fel i ngn av sidorna! ❤

    1. ulrikaforsberg

      Jag är inte arbetslös, jag är hemma å höggravid å jobbar hemifrån!:) å som jag sa i texten sö skrev jag att jag förstör alla som måste ut och börja jobba, men jag har ju möjligheten att vara hemma med mitt barn, därför jag resonerar så!:)

  12. M

    Jag håller helt med dig. Min dotter på 19mån har bara spenderat en natt borta då vi gifte oss och det va riktigt jobbigt. Nu ska vi få en till i oktober och jag kommer ha båda två hemma för att jag är ju hemma. Ser inte vitsen i att lämna bort ett barn för att det kommer ett till. Jag ska ju kunna vara mamma till båda två eller hur och det finns lekplatser, lekland, öppna förskolor och vänner med barn man kan gå till istället för dagis. Man kommer aldrig ångra att man var hemma längre med sina barn och om någon vill få dig att tro annat är det deras egna dåliga samvete som talar ?

  13. Malin

    Ni gör helt rätt i att ha honom hemma!! Det är inte förens 3-4 år ett barn behöver förskola, att det ska vara nyttigt för barn innan är fel!! Tror många sådanna åsikter grundar sig i ett dåligt samvete över att själv inte ha möjlighet eller ork att ha barnet hemma eller ren okunskap! Det är jättebra för ett barn att vara i miljöer liknande förskola men med sin mamma/pappa. Öppnaförskola är toppen! Sen kan det såklart vara krävande för en förälder med en 2 åring hemma på heltid, de gäller ju att man hittar på saker tillsammans 🙂 Vi har möjligheten att ha vår son hemma tills hane 2 år och jag är så tacksam för de! Läs gärna denna artikel, fåren att känna sig trygg med de beslutet 🙂 http://www.op.se/kvalitetstid-ar-mitt-varsta-ord

  14. Angelica

    Alla är olika och gör som det passar dom bäst. Det finns ingen mall, man skapar sin egen och det blir alltid bäst så!

  15. Lisa

    När min yngsta son föddes för 6 år sedan ”plockade” jag hem storebror som då var 2,5 från förskolan helt å hållet. Mitt livs bästa beslut. 😀
    Fick samma motargument som du å blev anklagad för att det skulle va rena misshandeln att ”isolera” sonen hemma å en massa annat strunt.
    Men som sagt, jag har inte ångra beslutet en enda sekund! Lycka till med allt å trevlig helg! <3

stats