Ulrika Forsberg

Shit.. jag kan Inte förstå att jag faktiskt gör dehär nu.

Det vrider sig rejält i magen och tårarna bara rinner. Klockan är 4på natten! Jag förstår inte riktigt varför jag bestämde mig för att prata om detta nu,, eller hur jag kom å tänka på de, men dehär är något jag inge öppnat mig om förut för er, jag är en människa som håller sån som är jobbigt för mig själv. men jag ska försöka nu…

Ibland kan jag ligga och hata hur jag är som person! Att ja liksom kan hata mig partner så mycke å jag vet inte varför.. jag kan hata mig själv så enorm mycke.

I bakhuvudet så känner man liksom att någonting inte är som det ska..

och jag känner bara nu är jag blir så berörd Och får så ont i magen när jag tänker tillbaka…

varför jag?

Hur kunde man vara så dum?

Allt började när jag gick i högstadiet 7an eller 8an gick jag.

En 6-7 år äldre kille som skulle hänga me mig och 2till på gymmet, så vi skulle springa hem till honom och hämta hans handduk (han bodde några meter ifrån)

Väl hemma hos honom så börjande han vara väldigt på och närgången, inne i hans sovrum så ställde han sig för dörren, jag va ju inte ens 15år och han va över 20, jag ville inte verka töntig, men försökte tydligt visa ändå att jag ville vi skulle gå iväg till dom andra..

han började hålla fast mig i sängen, tillslut lyckades han fast jag sagt nej ett flertal gånger, ha sex… de blev blod i hela sängen.. efteråt gick jag därifrån lite tom… av någon anledning så blev det inte gymmet, minns inte varför. Men minns att jag gick iväg till fritidsgården där min bästa vän Anna va. Jag låste in mig på toa tsm med henne och berättade det som hänt och grät.

Så onödigt att få sin oskuld tagen av en sådär..

varför följde jag me honom för?!

Sen när jag gick i gymnasiet så träffade jag en kille, ni vet han dendär lite coolare killen! Han lyckades iaf charma mig till att han va en superkille. Alla sa åt mig att han inte va bra, men ni vet man vart ju helt blåögd, han var ju en sån fin kille visade han, så varför skulle jag tro på andra?

I början av förhållandet så började han avvisa mig ifrån saker, började sakta bryta ner mig lite psykiskt..

jag vägde 75kg när jag träffade honom och vägde 56kg när vi gjorde slut 2år senare.

Han misshandlade så brutalt psykiskt, köpte tabletter som skulle få mig att bli smal, han sa åt mig att ta dubbla doser av dom, jag själv gick på gymmet hela tiden, för jag själv såg mig såklart som så tjock.. även när jag vägde 56kg så kunde jag inte kolla mig själv i spegeln.. å då va jag mager..

Han avvisade mig från att umgås med nånannan, en kille fick jag inte ens säga hej till, en tjej fick jag inte umgås med, för då kunde jag vara lesbisk..

sen började det sakta gå över till familjen, jag fick inte gå på min brors sons dop….

han började liksom stänga bort mig ifrån allt och alla så jag bara hade honom, jag visste inte vad jag gjorde utan honom…

en gång låste han in mig på ett rum hela dagen för jag fick inte gå till skolan..

Trots detta så va jag kvar hos honom, en del av mig tordes inte lämna honom och en del av mig trodde han va bra ändå.

Jag minns så många händelser..

efter en utekväll på dundermarknaden i Strömsund så kom vi hem till hans mamms och la oss inne på hans rum, jag minns att jag hade sån lättnad att vi hade varit ute en hel kväll utan bråk.. men då slog det slint för honom efter vi hade lagt oss! Han fick för sig något i sitt huvud och tog en kudde över mitt ansikte, jag skrek så högt att hands mamma kom in och skulle stoppa honom… hans mamma va väldigt sjuk, och jag minns hur han bara kastade bort henne in mot väggen, sen tordes hon inte göra mer.. även hans bror va hemma men tordes ingenting göra.

vi va instängde på han rum som egentligen va en liten skrubb med madrass på golvet.. Jag fick försöka lugna honom och sen ligga vaken livrädd med gråten i halsen till dagen efter.

Dagen efter så låssas man som ingenting.

En annan gång så sa jag hej till en killkompis på ok när vi va och handla, då fick man ett slag för de när vi kom hem. Hela bilresan hem såg jag på honom hur arg han va.. så när vi kom hem så slog han till mig så en bit av tanden for av.. allt för ett oskyldigt hej!

Han jobbade även i Norge under en tid, så jag följde me honom dit över en sommar, för vi tänkte ta semester och åka till Göteborg samtidigt.

Vår tid där såg ut såhär..

dom klev upp och åkte iväg och jobbade (han och hand bror) runt 6på morgonen, då låste han in mig i lägenheten till sent på kvällen då dom jobbat klart.. han låste ju dörren så jag hade ju blivit utelåst om jag gått ut.

Så såg alla mina dagar där ut…

Men sen åkte hans bror hem och vi skulle vidare till Göteborg på en road trip!

Innan vi åkte så skulle vi gå ner till parken och sola, men de blev aldrig riktigt så.,

De blev ett stort bråk i lägenheten! Han ville jag skulle ha bikini, men jag tyckte trots 56kg liten som jag va, att jag va fet,.

Han började skrika, trycka mig emot väggen och kalla mig så mycke… jag va en äcklig jävla hora, han berättade hur fet å ful å äcklig jag va…

Jag kom inte ihåg om det va samma dag eller dagen efter vi åkte vill Göteborg, men vi satte oss iaf inpackade i bilen mot Göteborg, jag tror jag va lite sur på honom för allt han gjorde mig där innan, så han skulle hämnas för att jag va sur, han ville psyka mig totalt… han visste att jag led av värmen och vätskebrist (då vi en gång tidigare åkt in akut för jag tuppade av pga de)

Så i bilen så satte han igång all värme i bilen, riktade alla fläktar mot mig.. och så skulle jag ha det hela vägen.

En annan gång va vi hemma i vår lägenhet en bit ifrån byn..

jag kommer inte ihåg va bråket handlade om denna gången, men jag va påväg ut, han rev sönder min jacka och jag han inte få på mig något annat, jag sprang ut mitt i vintern utan kläder nästan.

han jagade mig med bilen och skulle skrämma mig att han skulle köra på mig, jag sprang tillslut och gömde mig i lägenhetshuset bredvid.. jag ringer min kompis, sen kom hennes pappa och hämtade upp mig och körde mig till rektorn på skolan. Jag fick prata med dom, dom fixade skor till mig och mer kläder..

”Killen” skriver samtidigt massa sms att han ska ta ihjäl min hund (min hund jag hade då va kvar i lägenheten)

Polisen blir inkopplad, jag vill ha hjälp att få ut min hund..

De blev ett jäkla strul me allting, jag kom iaf tillslut till lägenheten och ska hämta grejor, medans jag gör de så står han och kastar saker på mig..

Trots allting sjukt som hänt så är jag kvar.. han har ju förstört mig så psykiskt så jag viste inte vad jag gjorde utan honom, han hade stängt ut mig ifrån vänner och familj, så jag hade ju bara honom… ung och dum utan nån som helst självförtroende. Men trodde allting han sa.

Allt gick så långt att jag en dag sa till min kompis såhär

– om jag en dag skulle vara helt borta, så ska ni leta vid dehär skogspartiet..

för när han blev riktigt arg på mig så körde han en bit utanför byn, in i ett skogsområde där han tryckte mitt ansikte hårt emot rutan och sa att han skulle gräva ner mig här…

allting är så sjukt!

Jag får så jäkla ont i magen att tänka tillbaka, jag gråter nu så jag inge får luft!

Villiam ligger här bredvid mig och jag är så tacksam..

Slutet för mig va dagen jag fyllde 18år…

vi satt hemma i min lägenhet kvällen innan, å jag säger glatt

”Om 3timmar så får jag gå på krogen för första gången” och frågar om vi inte kan göra de.

Då insåg han plötslig att jag kunde gå ut på krogen, då såg han svart… han blev galen, tog stryptag, höll för min mun, kastade mig in mot tegelväggen med huvudet.. han sa åt mig att hålla käften så ingen hörde… hela den natten låg jag och skakade av rädsla.. sov inte en sekund!

När han lämnade lägenheten dagen efter så ringde jag min kompis, vi låste dörren och kastade ut hans grejor.. de va slutet, den gången va nog!

Dagen efter så kom min mamma in och skulle fira mig, jag fick köpa en scarf och säga att jag fått den av honom, för hela min hals hade blåmärken, och jag ville aldrig lägga någon tyngd på någon annan ingen skulle behöva ta mina problem. Jag höll allting inom mig! Men de gjorde så ont, jag ville egentligen bara ligga i någons famn och vara så liten och gråta!

Men de va den gången jag fick nog och bestämde mig!

Efter allting så köpte jag min älskade hund foxy (min hund jag har än idag) utan henne hade mitt liv aldrig blivit så bra! Hon räddade upp situationen!

Jag träffade mitt ex efter de, han räddade också upp hela situationen! Han va ju allting jag inte va van vid! Fantastisk!

Han hjälpte mig genom mycke, vilket jag är evigt tacksam för, och just därför så ångrar jag inte mitt E bakom örat som jag tatuerat, de står för han som hjälpte mig ur all skit!

Shit,, nu ör klockan redan halv6, jag har suttit och skrivit i 1,5 timme nu.

De kanske blev ett väldigt blurrigt inlägg, jag behövde bara på något vis få skriva av mig. Jag tror jag varit för rädd för de innan.

Men nu ska jag krama om min son, om en halvtimme ska vi kliva upp.

Kärlek till er!

Och ta aldrig skit ifrån någon annan ❤️❤️